Sovit bra under hela veckan, fredag kväll hade jag väldigt svårt att somna så dåligt med sömn under natten. Tidig uppgång, lätt frukost och två koppar kaffe till frukost. Henrik körde in mig till start, var på plats kl 5:30. Kollade av cykeln, lämnade energi på cykel och i löparkassen.
Tanken var att värma upp med simning vid Kattrumpan men det var för kallt i luften, tänkte att jag skulle frysa mer när jag stod i kön. Uppvärmning på land och in i kön, ställde mig på 1:20, förhoppning om att köra lite snabbare än förra året………..
När jag kom fram blev det stegen ner för tant, tyckte ändå att det var ok temperatur på vattnet. Höll till vänster och och försökte ta mig framåt i min takt. Något guppigt av vågorna och dålig sikt på grund av dimma men det var bara att simma med strömmen tills de större bojarna dök upp så att jag kunde börja navigera. Väldigt stökigt runt bojarna med folk. Försökte slappna av så mycket som det gick och bara jobba mig framåt.
Kom in till Kattrumpan, här var det stökigt med massa folk som skulle fram i det bruna vattnet………. Bara ta det lugnt och försöka tänka att simmet strax var klart.
Kommer upp och ser att klockan stannar på 1:25, lite besviken först men ser samtidigt att folk som jag brukar simma lika med annars kommer upp samtidigt.
Känner mig till slut ganska nöjd med tanke på vågor och dimma.
Cykel, kändes skönt att komma ut på Ängöleden full av adrenalin av alla hejarop!
Över mot Öland och neråt gick det undan rundade vid Degerhamn och där kom väggen, det var bara till att bestämma sig i motvinden att tugga sig igenom.
Någonstans vid 7-8 mil fick jag känning i ryggen ☹ fick trycka i mig lite smärtlindring, försökte att inte tänka så mycket på smärtan utan bara trampa på.
Första gången över Alvaret och att man har vinden med sig! Lite läskigt över Ölandsbron mot fastlandet, brukar inte vara rädd för farten men i lördags var jag det!
Vänder i Ängörondellen och blev akut toanödig, så snabbt stopp på Norra Vägen och sedan vidare i motvinden mot Läckeby. Så skönt att vända om mot Kalmar och känna att vinden låg rätt! Smärtan i ryggen var ganska påtaglig så jag var väldigt glad över att stiga av cykeln!
Äntligen tänkte jag – dags att räta ut sig, löpning! Kramp vänster sida i ryggen, kändes som om att någon stack en kniv vid varje nedslag…………så ont ☹ Fy fanken, ville bryta, försökte tänka att ta mig till målet i alla fall, även om jag skulle behöva gå runt! Mötte upp Henrik och Gina vid Ängöleden, då höll jag på att börja gråta. Gina skriker att jag ska fortsätta framåt………….
Min softbottle sprack i locket så full av gels över hela mig så försöker jag att bita ihop, börjar tänka att det kommer att lossna om jag fortsätter att springa. Min plan blir att springa mellan vätskestationerna och går där för att dricka vatten, möter så många fina människor längs med banan som peppar!
Efter milen börjar jag känna att det lossar i ryggen och löpningen börjar att kännas bättre, fortsätter med samma strategi, springer mellan och går igenom vätskestationerna, dricker vatten. Gelsen tar slut i min softbottle då jag hällt ut ca 1/5, tar någon mun cola sista varvet för att fylla på med energi.
Sista varvet är det bästa!!!!! Så glad när målet skymtar och jag hör YOU ARE AN IRONMAN
Summering – jag är nöjd över dagen och med min prestation under förhållandena som var 😊 Magen och energiplanen funkade fint förutom att jag då hällde ut en del. Placering 8 av 62 starka damer i min klass och det räckte för att jag skulle få en slot till Kona, Hawaii! Bara till att ladda om!
Stort tack till alla volontärer och publik i Kalmar, ni är fantastiska! Tack för pepp längs med banan, det betydde väldigt mycket!